Det nygifta paret planterade rosorna

Och dom röda rosorna, röda som blod skiner ute

Dom blodröda rosorna vissnar ner svarta som natten i jorden

Liksom kärleken mellan paret

©Wizy

I don't wanna live without you.
Jag skiter i vad ni säger
I'll follow you in the death. <3
Panik, tårar.
©Wizy

Den treåriga flickan
Hon reser sig lätt upp

Tar tag i snuttefilten och gosedjursnallen

och tassar in till mor

"Mamma, mamma.
Sova hos dig
Mamma, mamma
Sova hos dig!"

Men mamman skakar tungt på huvudet
Och lägger dottern i spjälsängen
Med en suck.

Den 13 åriga flickan
Kollar på mamman och sickar tungt
Tassar försitkigt in i sitt rum igen
Orkar inte väcka mamman
Smyger istället till pappas sida av sängen

"Pappa, pappa.
Sova hos dig.
Pappa, pappa
Sova hos dig"

Bröstkorgen sänks

Och lyfts

En lugn rytm

Hans små lilla fingrar greppar tag om ens pekfinger

och med ett leende

följer man han med blicken

Först går vi ut i köket

Sedan går vi ut i hallen
Sedan slår vi på badrumsdörren

Och sedan, mamma och pappa

Kan vi väl välta duken i vardagsrummet med?

Han kollar sig i spegelbilden

Drar fingrarna genom håret

Fyllt med gele

Vänder sig om och går ut därifrån

Med ens förändrar sig allting

Ljuset lyser starkt över honom

Skriken ekar

Någon tjuter

Högtalarna hoppar

Förstärkaren skenar på max volym

För nu tar han micen

Uppe på scen

Och gör hans största dröm sann.

Kamera blixtrarna bländar honom oändligt

Ljuva toner kommer från munnen

Men ingenting

känns lika bra som välbehaget i hjärtat

[Handlar om en kille som står första gången

i sitt liv på en scen och uppträder! ;)
Skrivet 7/1 - 2009

Någonting skrämmande likt fotspår

Finns bakom dig

 Någonting mörkt, längre än dig
är längst väggarna du går brevid

Någonting får folket att tystna

Och hur mycket du än försökte lyssna

Se, höra, tänka

Samma som de

Så insåg du snart

Att det var bara i badrumsspegeln du förstod varför.

© Wizy
- 7/1 - 2009

[Handlar om en person som är helt hatad och med noll självförtroende. Lite tänkt på mobboffren i världen, yes.]

i korridorens ljus

Jag vet att det är väldigt, väldigt mycket sorgliga dikter här blandat med kärlek. Men snart (hoppas jag) att jag fått ordning på diktsamlingen som består av antagligen 300 dikter, (200 vet jag med säkerhet iaf att det är över), så kommer det bli mycket blandat. Dessutom skriver jag ju fortfarande så ofta jag hittar på någon idé.

Så sluta absolut inte läsa!

Jag försöker dela upp lite med kärleksdikter som jag hittar också. Jag vet att jag har flera glada också!

/ Er skrivare.

Flickan är bara fjorton
Men mer sårad än en tjogotreåring
Hon måste ha med mascaran till skolan
Eftersom tårarna rinner varje rast
Då hon låser in sig på toaletten
Och glider ner på golvet




Och när lektionen börjar ser hon ut som vanligt
Och leendet är på ige


(precis
som
förut)


Men böckerna är sönderklottrade och häftena tomma
Armarna är fulla med skärsår och naglarna är blodiga




Och när nästa rast kommer
Låser hon in sig på toaletten och känner tårarna igen
Hon påstår att allt är okej
Men snegla mot armarna som är randiga av skärsåren
Och tänk efter

(hur
många
gånger
i
veckan

behöver
andra
köpa
mascara?